Jag var ju hos en naprapat idag. Han kunde inte säga vad problemet med knät var nu direkt men jag ska börja träna själv (ute och springa) innan jag får träna fotboll. Men vad han gjorde var att knäcka min rygg på massa olika ställen och det kändes inte. Men sen gjorde han mördarmaskinen som jag kallar den. Man rullar fettet på ryggen nerefrån och upp, det gör så jäkla ont! Fast han ryckte aldrig så det knäcktes, som min fystränare... Sen gjorde han en sak som han själv sa var "förjävlig" och att han nästan inte klarar av den, och det är en av dom värsta sakerna man kan vara tvungen att göra om man är skadad. 

Jag fick lägga mig på mage upp med knäna och så tröck han sina fingrar in i magen. Och jag mosade min händer mot varandra och blundade så hårt jag kunde och försökte tänka på annat (som inte gick). Det kändes så himla fel, det kändes precis som en felträff. Som om en tarm skulle gå av eller någonting. Och han gjorde den i 20 sekunder först typ, sen ba: "andra sidan nu om du orkar" jaba: mm (FÅ DET GJORT). Han körde 20 sekunder där också, lite mindre smärta. Så sa han: "den vänstra var spändare...." Så snackade han lite, så gick han till min vänster sida och tog händerna mot magen. Jag tänkte bara: "snälla snälla snälla, jag begår hellre självmord" Så gjorde han igen i typ tre minuter. Det var dom värsta minutrarna i hela mitt liv, men jag är stolt över mig själv att jag stog ut! Och nästa måndag ska jag dit igen och göra samma sak. När han säger att han ska köra trycka-på-magen-saken så säger jag att jag ska på toa. Och så smyger jag ut från fönstret där, jag kommer inte stå ut en gång till.