Herregud... Denhär killen som gick i min paralell klass 1-3 var kär i mig när vi gick i trean och skrev ett kärleksbrev som jag inte ett dugg blev rörd av och skrev värsta hat brevet tillbaka så han började gråta och gick hem. Minns så väl ungefär vad som stog på lapparna.

Fredrik: Martina... Jag elskar dej ock du är super söt ock snell. For jag chans på dej? Jag skule bli jete gladd om du sa ja. Jag kolar på dej hela tidden. Men for jag chans på dej? Vad svarrar du? JA / NEJ ?

Jag: Fredrik, du är jette ecklig med dina munsår runnt hella din mun. Ock du är jette full. Jag är inte ett dug tjär i dej! Ock kan du inte stava eler? hela tiden stavvas inte "hela tidden" det stavvas med ett D!!! dumhuvve....

(ungefär såhär okänsliga är de flesta killar i min ålder *suck)